Om aids & Sighsten

Bloggtext om aids & Sighsten Herrgård på ELLE Interiörs hemsida.

Skriven 26 mars 2010, finns ej dokumenterad på annat håll än här.

 

Och fortfarande är aids & hiv:s rätta namn rädsla!

 

Igår kväll var jag & två kära väninnor på vernissage på Bukowskis för välgörenhetsauktionen Let’s talk HIV som görs på måndag: det handlar om att samla in pengar till Noaks Arks fond för hiv-forskning. Av alla de 48 bilder & konstverk som skänkts av fotografer och konstnärer finns det speciellt en bild som berör mig av mycket speciella orsaker. Bilden har ni sett förut på min bloggplats, men nu ska ni titta på den igen ur ett annat livsviktigt perspektiv. (Anmärkning: Bilden ifråga är ett porträtt av Sighsten Herrgård i sin unisexoverall, tagen av Ralf Turander 1968 i New York. Bilden finns med i boken Bilden av modet. www.ralfturander.com & www.arenabok.se )

 

Mannen ni ser på bilden är Sighsten Herrgård: det var han som gav aids ett ansikte i Sverige för nu 23 år sedan. För en och annan är det en livstid sedan. För en och annan är det så länge sedan att man inte ens vet att aids var en världsangelägenhet: det var en sjukdom som var så förödande att man ville ”utrota” den. Först kallades den svinpesten, sedan bögpesten. Nog fungerade den som en pest: det var en oerhörd massa människor som av till synes oförklarlig orsak dog, framför allt i tredje världen och i så kallade underutvecklade länder. När två olika forskarteam i USA och Frankrike såg ett samband mellan varför homosexuella män i västvärlden och kvinnor och barn, i bland annat Afrika och Asien, som haft sexuellt umgänge med bisexuella män från västvärlden, dog ”som flugor” hittade man ett immunförsvagande sjukdomsförlopp som beskrevs som aids, ”anti infectional decease”. På sätt och vis påminde det om malaria. På sätt och viss påminde det om infektioner som var relaterade till svåra förkylningar, som man kunde avlida av eftersom kroppens immunförsvar slogs ut totalt. Det var när forskarteamen upptäckte att ”viruset” helt och hållet relaterade till sexuella relationer som världen blev skräckslagen.

 

Det gick inte att utrota sjukdomen – eftersom det inte går att utrota det sexuella beteendet.

 

Under en tid, på 1980-talet, gick det att slå tillbaka mot sjukdomen med informationen och kunskapen om att ha ”safe sex”, dvs att skydda sig mot infektioner genom att använda kondom. Exempelvis. Jo, jag vet: lång och tråkig utläggning. Men väsentlig och viktig. Aids är inte utrotat. Aids finns fortfarande. Aids fortsätter att utvecklas: det hemska är att antalet hiv-smittade (dvs första stadiet innan man utvecklar aids, vilket kan vara dödligt) ökar – och har oroväckande ökat sedan slutet av 90-talet.

 

Här och nu ska inte ”skuldfrågan” utvecklas. Däremot ansvarsfrågan: jämför gärna hur vi nu tänker på vilket ansvar vi gemensamt har för att vår värld inte ska gå under – när det gäller sopsortering ska vi nog tänka i mycket vida termer; men det handlar även om sexsortering.

 

Och nu – är jag lika tjatig som reklamavbrotten på tv: titta än en gång på bilden av Sighsten. Och tänk efter: eller tänk ”före”. Tala med era barn, barnbarn, vänner, bekanta … och berätta för dem vad hiv och aids handlar om … Ett tips: Gå ut och köp eller hyr dvd:n av den banbrytande filmen And the band played on som handlar om hur man upptäckte aids – det är en stark, och egentligen skrämmande, berättelse som vilken 13-åring som helst kan ta till sig eftersom de är vana vid våldsvideor: jag tycker att den filmen borde visas på alla skolor i undervisande syfte. Och tror ni inte på skolan – så kör den hemmavid.

 

Det finns en bakgrund till varför just den här bilden av Sighsten har en plats på just den här auktionen.

 

Allt som handlar om hiv och aids handlar om rädsla för att ”face the facts”. Jag vet. Jag har arbetat i det som jag kallar välgörenhetsträsket. Jag har försökt göra mitt bästa för att få människor att förstå hur viktig kampen mot aids var och är, men jag är fortfarande förvånad över att så många inte begriper det. Därför blir jag oerhört IMPONERAD över den auktion (och aktion) som Bukowskis nu gör: aids angår fortfarande alla och vi måste förstå att det är så. Men jag vill se mera: Barn mot AIDS, Mat mot HIV, Musik mot AIDS, Skolan mot HIV, Fotografer mot AIDS (de syns minsann på just den här auktionen!), Feminister mot AIDS (det vore en bra idé!), Politiker mot HIV, Krögare mot AIDS … well, the band still plays on …

 

NU kommer jag till slutklämmen: när min nära och kära vän Sighsten så modigt berättade att han hade aids bestämde jag (med helhjärtat bistånd från nära vänner) att NU måste vi göra något som MÄRKS! Det gjorde vi. För 23 år sedan. Det är fortfarande något värt att minnas – och som förhoppningsvis kan trigga andra att göra något. Alltså inflikar jag den text som hör ihop med bilden av Sighsten: jag – och fotografen Ralf Turander, som tagit bilden av Sighsten – hoppas förstås att den som köper bilden bjuder med hjärtat för något verkligen behjärtansvärt. Tänk efter: nog är ni många som har förlorat kära och nära i den här sjukdomen?

 

”År 1968 blev modedesignern Sighsten Herrgård världsberömd – tack vare unisexoverallen. Det är när Sigshten befinner sig i New York för att ta emot ett designpris som fotografen Ralf Turander tar den nu välkända bilden av Sighsten i overallen.”

 

Det är inte särskilt långsökt att Ralf Turander skänker in just den bilden till Bukowskis auktion mot hiv och aids: varje gång man talar om aids finns det anledning att komma ihåg Sighsten Herrgård.

 

Den 29 juli 1987 trädde Sighsten Herrgård (1943–1989) fram i Aktuellt och berättade att han var hiv-smittad: därmed gav Sighsten aids ett ansikte i Sverige.

 

Det resulterade också i att några av Sighstens nära vänner – med Alexandra Charles som initiativtagare – bildade Stiftelsen Sighstens Vänner Mot AIDS i början av augusti 1987, med ambitionen ”att på ett varaktigt sätt samla människor verksamma inom främst design, mode, musik, konst, film, teater, litteratur och media i kampen mot aids”. Tanken var att via välgörenhetsprojekt samla in pengar för att kunna sprida information om hiv och aids. Stiftelsen samarbetade från början med Noaks Ark/Röda Korset.

 

Den allra första – och största – aktionen som gjordes var Mode Mot AIDS, en gigantisk modevisning som gjordes i samband med den då pågående modemässan i Älvsjö under två kvällar i september 1987.

 

Det var på Ralf Turanders studio som vi – Ewa Kewenter, Dan Arne och jag – satte ihop konceptet Mode Mot AIDS. Vi tre hade egentligen redan tänkt tanken två år tidigare på ett café i Paris, då vi talade om att ”på svenska” göra en supervisning i just välgörande syfte – det hade redan gjorts visningsprojekt mot aids i mindre skala ute i Europa, eftersom modevärlden började drabbas av aids runt 1984/85. När Sighsten gått ut i tv ringde jag Ewa och frågade om hon var redo – och det var hon. Och Dan Arne. Och Tom Hedqvist, som gjorde logon och fortsatta grafiska profiler. Och Jerry Jansson, som råddade visningen tekniskt. Och Ralf, som lånade ut studion och en telefonlinje för kontorsverksamheten. Och svenska modemässan, som förmedlade lokalerna i Wasavarvet för visningarna. Och – alla andra, ingen nämnd och ingen glömd.

 

Vi lade ribban högt redan från början: det högsta och längsta podiet, flest modeller (46 var toppnotering då), bästa smink och frisörer, bästa kläderna … vi drog i alla tåtar som våra nätverk medgav, vilket inte var så lite, och fick in kläder även från Paris och London. I sin helhet var projektet fullt jämförbart med de cirkusvisningar som görs i Paris idag, men den gången var det med svenska mått mätt rena fantasteriet. Så var det, hela ”eventet” skulle vara en helkväll: i det faktiskt modesta biljettpriset på 380 kr ingick vin, vatten, snittar, musikalisk underhållning (där Nisse Landgren framförde en specialskriven ballad) och så tillkom försäljning av specialtryckta T-shirts. Dessutom hade Ewa raggat in sponsorer, från H&M och TryggHansa till RFSU. Bland annat för deras skull (de måste ju få credit) och för att sprida information om aids gjorde vi även tidningen Mode Mot AIDS.

 

Jag saxar ur förordet i tidningen:

 

”Mode Mot Aids är tanken som blev handling. Denna tanke, som föddes för snart två år sedan och som katapultartat blev till handling under fem intensiva veckor, är också drömmen om att använda en modevisning som språkrör i kampen mot aids.

 

… Responsen blev enorm: över 1100 personer, varav hälften vanliga människor som var i stan för modemässans skull, såg visningarna. Och tyckte att de var de bästa som gjorts i genren, samt att de också var värdiga. Alltså helgade ändamålen medlen.

 

… Vi gjorde Mode Mot Aids med hjärtat. Vi ville åstadkomma engagemang i gemensam handling för sakens skull. Att vi lyckades bevisar faktum att vi genomförde det hela på fem veckor, med hjälp av många entusiaster. Vänner, deras barn, bekantas bekanta, lediga modeller osv har huggit in där det behövts: klistrat kuvert, skrivit adresser, sprungit på posten, packat kläder, svarat i telefon, sålt biljetter. Alla har varit positiva, prestigelösa och glada att hjälpa till. Det har därför verkligen varit roligt att jobba med Mode Mot AIDS. Och det har hela tiden känts att man hållit på med något viktigt och riktigt.”

 

Betänk att allt detta hände 1987. Vi gjorde ett fantastiskt jobb, som inbringade nästan en miljon. Det var mycket pengar då. Mode Mot AIDS gjorde nytta och genererade flera projekt i samma anda.

 

Visst ger det goda orsaker att minnas Sighsten Herrgård?

 

Devisen att ”aids angår oss alla” gäller fortfarande. Precis när som helst kan aids få ett ansikte för er personligen. Om en enda bild kan göra skillnad i den fortsatta kampen mot aids är det värt att bjuda med hjärtat på den här auktionen.

 

Jag har mina funderingar: Retro-Mode Mot Aids. Kan det vara något?

 

(Kommentar december 2013: Jag vill ha med den här bloggtexten eftersom diskussionerna om aids ständigt återkommer. Jag vet också att det finns planer på att ”återuppliva” Mode mot AIDS. Jag har själv medverkat i tv-program i ärendet, senast i oktober 2012, då det var 30 år sedan aids ”drabbade” Sverige. Jag ser också fram emot att RFSU återinrättar sina kondom-automater!!!)